Idag är det 94 år sedan Joe Hill mördades i Salk Lake City. Med sina raka sångtexter om kapitalismens elände, kamp och framtidshopp hade blivit populär bland de som befann sig på samhällets botten. I ett samhälle byggt på motsättningar innebär alltid det som ger de fattiga hopp ett hot för dem som tjänar på den rådande ordningen. För sin kamp för rättvisa, frihet och solidaritet fick Joe Hill betala med sitt liv. Men som vi sjunger i Ballanden om Joe Hill: ”Att döda sången min sa Joe, vill mera till än krut”. Giganter i musikhistorien som Woody Gutrie, Bob Dylan, John Lennon och Joan Baez har inspirerats av Joe Hill. Och inte minst har miljontals människor på möten, i demonstrationståg och fackkurser världen över fått mod att kämpa vidare tackvarje Joe Hills sånger. Så på årsdagens av mordet av Joe Hill kan det vara på sin plats att minnas hans sista ord i livet:

                             ”Sörj inte – Organisera!”

Nästa nummer är det tionde nummret i Rödluvans historia. Det firar vi med att bland annat börja med en ny följetång. I varje nummer från och med nu kommer det finnas med en facklig spalt där våra arbetande medlemmar resonerar kring tillståndet i världen. Mycket nöje!  

Internationellt

I Sydkorea demonstrerade över 50 000 arbetare mot att regeringen vill införa nya lagar nästa år som försämrar fackförbundens möjligheter att påverka. Lagarna har varit på gång i 10 år men blivit uppskjutna p.g.a. oppositionens motstånd. Endel demonstranter rakade sina huvuden för att visa sitt missnöje.

Sverige

Nästa år så går många kollektivavtal ut. De är tecknade under rådande högkonjuktur och har därför varit bra avtal där fackförbunden fått igenom många krav och förhållandevis höga löneökningar. När vi nu ska sätta oss ner och förhandla nästa år så är läget ett annat. Lågkonjukturen gör att arbetsgivarna går ut hårt med att vi inte kan få några löneökningar alls. LO ekonomerna har däremot räknat ut att löneutrymmet borde vara 2,5-3,5 % för nästa år.  Vi har alltså helt olika åsikter vilket i och för sig inte är ovanligt. Fackföreningsrörelsen stödjer sig på att om vi inte får höjda löner så kommer vi inte ur lågkonjukturen, då vi inte kan konsumera mer. Den dystra sanningen är tyvärr kamrater, att konsumtion är vägen ut ur lågkonjuktur i en marknadsekonomi.

Hur som hellst, vi står inför en tuff avtalsrörelse där stridsåtgärder inte är uteslutet.

Lokalt

På Ludvig Svensson där jag arbetar så har vi just nu ett ”krisavtal”. IF Metall som vi tillhör öppnade ju i våras upp för att lokala avtal ska kunna slutas, där arbetstiden förkortas utan att företaget måste avlöna personalen när de är hemma. Vi har fortfarande samma lön per arbetad timme men arbetar mindre och får därför mindre i månadslön. Om detta strider mot det fackliga löftet ”att inte arbeta för lägre lön och sämre villkor än vad vi nu har kommit överens om” tvistas det.

I vårat lokala avtal behövde vi inte gå ner i lön, vid tog ”bara” av den arbetstidsförkortning som vi annars hade fått ut. Avtalet går ut i nyår och efter det vet vi inte om företaget kommer sparka folk. Oron börjar redan höras bland ”gubbarna på golvet”. Vi funderar på att göra en förlängning av krisavtalet, men denna gången blir det svårt att inte också sänka våra löner. Alternativet är att gå ut i arbetslöshet med en A-kassa som inte går att leva på.

Så här kan det fackliga arbetet se ut, lokalt, nationellt och internationellt. Hoppas att det varit intressant att läsa om den fackliga världen, i så fall återkommer jag gärna igen!

Er kamrat, Simon Ryndal

Den 9 november är det 20 år sedan Berlinmuren föll. Detta uppmärksammar palestinierna i Nilin på ett mycket speciellt sätt:

http://www.youtube.com/watch?v=9xh4ouc8Lac

Rätten till vård är en mänsklig rättighet. Tyvärr efterlevs inte det idag, inte ens i Sverige. Att vuxna papperslösa inte har rätt till vård tycker vi är skamligt!

Så länge vi har en politik som avvisar människor som söker sig till Sverige för att skapa ett bättre liv kommer det finnas människor som gömmer sig undan myndigheterna. Det må vara olagligt för dem att vistas här, men det gör dem inte till mindre människor. Som människor har de också rättigheter som vi inte får kränka. Rätten till vård är en av dem.  

Papperslösa är en utav de mest utsatta grupperna i samhället idag. Enligt en rapport från Läkare i världen arbetar över 50 procent av de papperslösa i Sverige. Eftersom deras arbete alltid är svart får de ofta farliga jobb. Studien från Läkare i världen visar att 8 procent av de papperslösa råkat ut för någon olycka på arbetsplatsen. Att neka en så utsatt grupp sjukvård är inhumant.

Det är ett tamt argument att invända att vården skulle vara ett skäl för de papperslösa att inte lämna Sverige. Ingen forskning tyder på att rätt till vård påverkar om människor fortsätter att leva gömda eller inte. Frågan handlar alltså om vi ska ge människor som ändå kommer finnas här och redan finns här rätten till något så självklart som sjukvård.

Det är hög tid att Sverige lever upp till de mänskliga rättigheterna. SSU uppmanar därför regeringen att agera i frågan. Ingen människa är illegal. Vård åt alla!

Mikael M Karlsson

Spenderade lördagseftermiddagen med att medverka på ett möte för Ship to Gaza. Det var som vanligt mycket intressant och inspirerande. Lite mer än ett halvår har gott sen idén om att skicka ett fartyg med förnödenheter till Gaza för första gången såg dagens ljus. Galor har anordnats, pengar samlats in och lokalgrupper startat upp runt om hela landet. Ship to Gaza finns nu i Göteborg, Stockholm, Malmö, Borås, Jönköping och Uppsala. Fler lokalgrupper kan komma att bildas framöver. Målet med projektet är att i april nästa år skicka ett fartyg med förnödenheter som efterfrågas av Gazaborna via en rad hamnar i Europa och möjligtvis Nordafrika för att slutligen lasta av allt vi samlat in i Gaza Citys hamn. Det rör sig om saker som solenergi för att driva ett sjukhus, cement för at bygga upp allt de som förstördes i Israels massaker i Gaza i vintras och rör till vattenledningar. Vad som exakt kommer finnas på båten är inte klart ännu. Syftet med projektet sträcker sig dock vidare än att bara handla om bistånd. Ship to Gaza har även en klar politisk sida, dels genom att i praktisk handling bryta den folkrättsvidriga blockaden av Gaza och dels genom ett opinionsskapande med politiska krav på ett stopp för blockaden. Givetvis innebär också projektet att en tydlig signal skickas till folket i Gaza – Ni står inte ensamma!

Just nu är den stora uppgiften att samla in pengar för att kunna genomföra projektet. Allt som allt, för att kunna köpa ett fartyg utrusta det med besättning och fylla det med den efterfrågade lasten, behövs ett par miljoner kronor. I dagsläget finns kanske en tiondel. Mycket arbetet återstår alltså här. Med klassiskt folkrörelsearbete är dock projektet ingen omöjlighet, det går om vi vill! För det krävs dock att vi alla gör vad vi kan för att Ship to Gaza ska kunna segla i hamn i Gaza city nästa vår. Det kan handla om allt från att aktivera sig i en arbetsgrupp till att skänka en slant. Alla bidrag är välkomna! Gå in på www.shiptogaza.se och läs om hur du kan hjälpa till!

Den 5 augusti 2009 stoppade marockansk säkerhetspolis sex ungdomar från Västsahara från att resa till London för att delta på en fredskonferens organiserad av organisationen Talk Together. Ingen motivering gavs till varför de stoppades, att de blott var västsaharier var skäl nog för Marocko att vägra låta dem lämna landet för en fredskonferens. Detta är bara ett av många exempel på hur Marocko trakasserar västsaharier som kämpar för sina mänskliga rättigheter. När Sverige håller i EU:s ordförandeklubba i höst borde det vara självklart för regeringen att föra upp denna fråga på dagordningen, tyvärr syns inga tecken på det från Reinfeldt och Bildt.

Västsahara är sedan 1975 ockuperat av sitt nordliga grannland Marocko. Tusentals västsaharier har fördrivits ut i öknen där de lever under katastrofala villkor i flyktingläger. För den del av befolkningen som bor kvar i det ockuperade området är vardagen fylld av övergrepp. Godtyckliga tillfångataganden, ”försvinnanden” och tortyr är en del av vardagen för det västsahariska folket. Västsaharier ses som andra klassens medborgare och diskrimineras konstant av de marockanska myndigheterna. Listan skulle kunna göras längre, men det behövs inte. Övergreppen mot det västsahariska folket borde för länge sen passerat gränsen för vad omvärlden kan tolerera. Tyvärr har omvärlden åter valt att blunda för övergreppen.

Ockupationen av Västsahara pågår inte i ett vakuum. Marocko agerar inte helt på egen hand oavsett vad omvärlden gör. Tvärtom skulle inte Marockos förtryck av det västsahariska folket kunna fortgå om det inte var för det, direkta likaväl som indirekta, stöd omvärlden gett ockupationsmakten. Marockos nordliga granne EU har ett handelsavtal med Marocko som ger oss rätten att fiska i Västsaharas vatten. Ockupationsmakten har alltså gett oss förmånen att profiteras oss på det ockuperade folkets naturresurser, och vi har snällt tackat för vänskapsgesten. Profiten har så åter satts förre människovärdet. Samtidigt som vi ger vårt ekonomiska stöd till Marocko undviker EU att kritisera ockupationen och förtrycket. EU förvandlar på så sätt sig själv till olja i den marockanska förtryckarmaskinen. SSU:s kräver att vi istället förvandlar oss till gruset som sätter stopp för förtryckarmaskinens framfart.

Sverige har en historisk möjlighet att som ordförandeland i EU lyfta upp frågan om Västsaharas självständighet. Det borde vara en självklarhet att nyttja detta tillfälle för att kräva att fiskeriavtalet med Marocko rivs upp och att EU börjar kritisera ockupationen och förtrycket av det västsahariska folket. Visserligen skulle det vara förvånade om denna kursändring skedde under Bildts tid som utrikesminister, men vi blir gärna förvånade.

Johan Dahlberg
Styrelseledamot SSU Frihet

Mikael M Karlsson
SSU:s Västsaharanätverk

Slaveriet är avskaffat. Men i Europa idag tvingas många kvinnor in i en annan typ av människohandel. Prostitution. I helgen hade LUF kongress. Deras nyvalda ordförande var snabbt ute med att LUF skulle kämpa mot de integritetskränkande lagar som borgarna har infört; FRA, IPRED, Stockholmsprogrammet, FRA II osv. Samtidigt tog LUF ett beslut om att legalisera prostitution. Var är LUF:s försvar av den personliga integriteten när kvinnor tvingas sälja sina kroppar?

Liberalernas argumentation bygger på myten om den lyckliga horan. Åtskilliga undersökningar visar att en övervägande majoritet av de prostituerade redan i unga år har blivit utsatta för sexuella övergrepp och att missbruk ofta är kopplat till sexhandel. De länder där sexhandel är en laglig och socialt accepterad verksamhet t.ex. Holland, Tyskland och Österrike har upp till tio gånger fler offer för trafficking per invånare jämfört med de länder som har någon form av förbud; Sverige, Litauen, Norge. Polisen anser att sexköpslagen bidragit till att göra Sverige till ett oattraktivt land för människohandlare. LUF:s förslag skulle istället leda till att Sverige blir en fristat för trafficking.

Att vilja legalisera prostitution är att hålla fast vid liberala principer om det fria valet som tyvärr har väldigt dålig förankring i verkligheten. Kanske den lyckliga horan finns, kanske inte. Det relevanta är dock att för den absoluta majoriteten är prostitution inget fritt val utan en del av ett vidrigt kvinnoförtryck. Ett avskaffande av sexköpslagen innebär att en försvinnande liten minoritets frihet bekostas av det överväldigande flertalets ofrihet.

Det är absurt att se sexhandel som vilken handel som helst. Allt går inte att köpa för pengar. Kroppen får aldrig ses som en konsumtionsvara. Integritet handlar inte bara om vem som ska få läsa din mail utan också rätten till din egen kropp.

Sofia Bohlin
Ansvarig för feminism i Södra Älvsborgs delegationen till kongressen 2009

Aisa Coric
Ansvarig för feminism i SSU Södra Älvsborgs distriktsstyrelse

SSU är sveriges största politiska ungdomsförbund. Vi har varit en stark röst som drivit på otaliga förändringar välden över och är en förebild för många socialister ute i världen. Då vi då som sveriges största politiska ungdomsförbund har vår 35:e kongress där vi röstade igenom många radikala förslag, så kan man tycka att detta är en stor nyhet som många människor vill veta. Men det anser visst inte den borgliga median, inte ens i sommartorkan kan man gå ut och meddela att t.ex SSU som sveriges första politiska ungdomsförbund har antagit ett eget HBT-program. Detta är skamligt! Speciellt då man i dagens BT skriver om att LUF antagit att de vill avskaffa sexköpslagen på deras kongress. Var är demokratin i det? Vad har hänt med public service?

//Sofia Bohlin orolig samhällsmedborgare

Under torsdags morgonen behandlades så äntligen SSUs utbildningspolitiska avsnitt och efter ett väldigt intressant utskottsarbete så kändes det väldigt bra. Tillsammans med Skåne m.fl. så kändes det som att vi hade riktigt många viktiga förslag för den svenska skolan.

Vi hade tre huvudfrågor i utbildningsavsnittet och det var endast ett betygssteg, nej till friskolor och införande av studielön. De två första vann vi men kongressen var tråkigt nog inte mogen nog att ställa sig bakom skrivningen om studielön som vi tillsammans med ett flertal andra distrikt lade fram. Diskussionen om betygsstegen vann vi och kongressen ställde sig bakom att endast ha ännu icke godkänt och godkänt. I friskoledebatten vann vi på så sätt att SSU för att friskolesystemet ska avskaffas på sikt. Vi lade fram ett flertal hårdare skrivningar som tråkigt nog inte gick igenom, men det viktiga är att vi fortfarande har kvar linjen emot friskolor.

Sen har vi flera nya åsikter som gick igenom som är väldigt intressanta. En av dessa är en obligatorisk skola från 3 års ålder vilket jag stridit för i skolgruppen. Det känns som ett viktigt beslut. Sedan så ställde sig kongressen även bakom att skolan ska vara statligt finansierad men drivas kommunalt. Det är någonting som är väldigt viktigt för att garantera alla elever en bra skola oavsett var i landet man bor.

Sammanfattningsvis så är nog utbildningsavsnittet det avsnittet där det har gått bäst för oss. Så man kan väl säga att jag är stolt men inte nöjd.

Johan Dahlberg
Ansvarig för Utbildning

SSU Skåne tog tillsammans med en rad andra distrikt, däribland Södra Älvsborg fram ett alternativt principprogram. Vi förlorade med ca. 90 röster mot FS förslag som fick ca. 130 röster. Vårt alternativa förslag kan du läsa nedan:

Socialdemokratins mål

Den unga socialdemokratins mål är att befria människan genom att ersätta det kapitalistiska systemet med ett klasslöst socialistiskt. Vägen dit går via stegvisa, demokratiska och genomgående reformer i syfte att stärka arbetarklassen och andra förtryckta grupper genom att avskaffa orättvisor och ojämlikhet.

Med människans befrielse menar SSU att varje människa ska befrias från all slags odemokratisk maktutövning utanför hennes kontroll. Det handlar om att ta bort alla bojor som de ekonomiska, kulturella, sociala och politiska klyftorna sätter på människor.

Kapitalismen är ett i grunden orättvist ekonomiskt system som skiljer de som äger från de som inte  äger. Kapitalismen kännetecknas av en utsugning där fåtalet lever av vinsterna från flertalets arbete. Först när makten över produktionen ligger i hela folkets händer så kan en verklig mänsklig frigörelse bli möjlig. Den unga socialdemokratins mål är ett samhälle där resurserna fördelas efter principen av var och en efter förmåga åt var och en efter behov.

Den unga socialdemokratins viktigaste princip är den om alla människors lika värde. För oss är människovärdet någonting handfast som ska genomsyra samhällets alla områden. Häri skiljer vi oss från högern och kapitalismens totalitära lära. Liberalerna accepterar det lika människovärdet på vissa områden, som allmän och lika rösträtt och yttrandefrihet. Man har däremot aldrig ens övervägt det när det gäller sociala och ekonomiska rättigheter. Endast den demokratiska socialismen drar konsekvenserna av det lika människovärdet fullt ut. Vår orubbliga övertygelse om allas lika värde gör oss övertygade om det riktiga i jämlikhet. Jämlikheten måste omfatta samhällets alla delar, dvs vara både ekonomisk, social, kulturell och politisk.

Den politiska jämlikheten bygger på den grundläggande principen  en människa -en röst. För SSU är demokratin ett självändamål och vi tar med bestämdhet avstånd från alla totalitära och elitistiska läror. Vi vill fördjupa demokratin till att omfatta mer än att bara gå och rösta vart fjärde år. Vi vill öka delaktigheten och krossa hierarkier på samhällets alla nivåer. Det politiska arbetet måste föras såväl inom det parlamentariska systemet som utanför det. Det lokala basarbetet med flygbladsutdelningar, demonstrationer och ideologiska diskussioner är lika viktigt som att försöka påverka i de parlamentariska församlingarna. Vi tycker det är lika självklart att alla som arbetar på en viss arbetsplats ska ha samma möjligheter till inflytande över det egna arbetet som vi tycker det är att alla som bor i Sverige ska ha samma möjlighet att påverka det politiska systemet.

För SSU är det självklart att i alla lägen stå upp för solidaritet mellan alla arbetare och förtrycka i alla världens länder.  Med solidaritet menar vi att människor inom arbetarklassen har ett ömsesidigt beroende av varandra och har gemensamma intressen. Vi menar också att vi som lever idag måste visa solidaritet med kommande generationer och inte överexploatera våra gemensamma tillgångar. Den unga socialdemokratin vill se ett framtida samhälle i ekologisk balans där vi människor känner respekt inför användandet av våra begränsade resurser.

SSU vill se ett samhälle som präglas av jämlikhet, demokrati, solidaritet, fred och frihet. Tillsammans har vi makten att förändra världen. Det är det vi menar med demokratisk socialism.

En kapitalistisk värld

Fattigdom och förtryck dominerar dagens värld. Stora delar av jordens befolkning lever i yttersta fattigdom. Människor svälter och dör i sjukdomar som mycket lätt hade kunnat botas eller förebyggas. En stor del av jordens befolkning bor i eländiga bostäder och får aldrig möjlighet att lära sig läsa eller skriva. Hundratals miljoner barn lönearbetar under former som liknar slaveri. Ett av de mest påtagliga exemplen på den eländiga världsordningen är det systematiska förtryck som jordens kvinnor utsätts för.

Kvinnan är förtryckt på alla samhällets områden. Sådan är kvinnans position i det kapitalistiska systemet. Hon står för en stor del av det obetalda hemarbetet, betalas generellt mindre i lön än en man som utför samma arbete, samt finns i majoritet i de lägst betalda yrkena.

Samtidigt har rikedomarna i världen aldrig varit större än nu. En del människor har inte ens ett par skor samtidigt som andra kör omkring i dyra bilar. Medan vissa människor arbetar under vidriga förhållanden och ändå tvingas svälta, lever ett lyckligt fåtal i ett enormt överflöd utan att de arbetar alls. Så här är det på grund av det ekonomiska och sociala system som idag dominerar världen – kapitalismen. Kapitalismens grund är klassamhället. Två tydliga klasser utmärker sig. Den ena äger samhällets resurser och den andra tvingas sälja sin arbetskraft för att överleva.

Kapitalismen är helt inriktad på maximal vinst före människors behov och rättvis fördelning. Det  påstås att kapitalismen är ett fulländat samhällssystem. Liberala ekonomer och konservativa makthavare inom politiken och näringslivet talar om en historiens ände. Men inget samhällssystem som tillåter arbetslöshet, svält och krig kan anses vara fulländat. Det kapitalistiska systemet är ineffektivt, irrationellt, oekonomiskt och orättvist. Att tala om kapitalismen som ett fulländat samhällssystem är inget annat än falsk propaganda från de som tjänar på den – borgarklassen.

Rasismen, imperialismen, krigen och miljöförstöringen är ofta ett resultat av kapitalismens brutala exploatering av människor och natur. Rasismen ligger i kapitalets intresse då den ställer arbetare mot arbetare. Den föds som en rädsla hos inhemska arbetare för att slås ut i konkurrens med andra arbetare i Sverige och i världen. Krigen är ett resultat av konkurrerande ekonomiska intressen. Imperialismen grundar sig på de rika ländernas kapitalintressens intresse av att exploatera andra länders resurser. Miljöförstöringen orsakas av att  kapitalets vinstintressen och inte människors behov som styr produktionen. Den ojämlika resursfördelningen i världen som detta resulterar i, tär på jordens resurser på ett sådant sätt att framtida generationers förutsättningar för liv är hotad.

Sverige är ett kapitalistiskt land, även om dagens förhållanden drastiskt skiljer sig från de som rådde då arbetarrörelsen tog upp kampen för ett rättvist samhälle. Trots att vi, genom socialdemokratiskt styre, lyckats begränsa det privata kapitalets makt, trots att levnadsstandarden kraftigt förbättrats och att vi är en förebild för andra länder i fråga om välfärd och utbildning, är vårt land ett klassamhälle. För att skapa ett demokratiskt socialistiskt samhälle, byggt på frihetens, solidaritetens och jämlikhetens principer, måste vi skapa ekonomisk demokrati. Nuvarande dominerande ekonomiska teorier hävdar att marknadsekonomin är det bästa systemet för att skapa jämvikt mellan tillgång och efterfrågan samt att nå störst effektivitet i produktionen. Men så är inte fallet eftersom  det ligger i kapitalets intresse  att vinsten maximeras och att konkurrensen mellan människor upprätthålls. Detta i sin tur skapar återkommande kriser i det kapitalistiska samhället. Eftersom konkurrensen kräver alltjämt lägre priser och alltjämt förbättrade produktionsmedel, utarmas efterfrågan på de varor som vi själva skapat. Till sist kollapsar de kapitalistiska organisationerna under sitt eget tryck i vad vi kallar för en ekonomisk kris.  Kapitalismen kan till slut inte upprätthållas och ett nytt produktionssätt blir nödvändigt, med en total omdaning av produktionsförhållandena.

SSU anser att marknaden är direkt olämplig på de områden där helhetssyn och långsiktighet är nödvändigt, dvs så gott som samtliga samhällsområden. Tydligast syns detta på områden som teknologins utveckling och viktiga infrastrukturer som till exempel hälsovård, energi, transportsystem och utbildning. För att nå sociala mål anser SSU att det krävs långsiktighet inom miljö, teknologi och stabilitet inom ekonomin. Privat vinst är ingen mätare på mångsidighet eller vad som är långsiktigt fördelaktigt för ekonomin och människorna.

Slutsatsen för oss unga socialdemokrater blir att ekonomin måste styras och ges medveten riktning i långt större utsträckning än vad som sker idag. Ekonomisk politik och styrning måste motverka marknadens ojämnheter och instabilitet. Detta gäller såväl i Sverige som i världen. Den ekonomiska demokratin resulterar i att alla bidrar till samhällets utveckling och får ta del av den.

Den orättvisa världsordning som idag råder kan vi demokratiska socialister aldrig acceptera. Produktionen måste ställas om efter människors behov. Jordens resurser och vinsterna av det mänskliga arbetet måste fördelas rättvist. Att låta demokratin prägla hela samhället är det enda långsiktigt  hållbara sättet att bekämpa misär och fattigdom. Ett socialistiskt samhälle måste från grunden byggas upp för att ersätta kapitalismens orättvisor och förtryck.

Socialdemokratin tar därför avstånd från alla elitistiska och totalitära ideologier som inte erkänner människans egna förmåga till deltagande i samhällsomdaningen. Historien har visat att det är de samhällssystem, som människorna själva och tillsammans med andra utformat, som gett mest av frihet, jämlikhet, solidaritet och demokrati. Först när alla människor har chansen att delta på lika villkor kan det goda samhället byggas.

Klass, kön och etnicitet

I dagens samhälle är fördelningen av makt och resurser mycket ojämlik, vilket leder till konflikter och  intressemotsättningar mellan olika grupper. Den huvudsakliga konflikten går mellan de som äger produktionsmedel och kapital och kan leva på andras arbete och de som bara har personlig egendom och måste sälja sin arbetskraft för att överleva. De allra flesta människor på jorden tillhör den senare kategorin; arbetarklassen. 

Arbetarklassen består av olika sorters människor med olika  jobb och levnadsstandard, med olika hudfärg, könstillhörighet, sexuell läggning, ålder et cetera, men som alla har det gemensamt att  de skulle tjäna på ett avskaffande av det kapitalistiska produktionssättet och införandet av ett system där varje människa ger efter förmåga och får efter behov. Eftersom de arbetande skapar rikedomarna i samhället har de också makten och kunskapen att kunna avskaffa förtrycket. Men det förutsätter att arbetarna agerar gemensamt, inte bara nationellt utan också globalt. Denna kamp har tagit form i arbetarrörelsen och SSU är en del av denna rörelse. Socialdemokratins syfte är att organisera den brett definierade arbetarklassen och verka i dess politiska intressen.

Det rika fåtalets förtryck av majoriteten svetsar samman människor i en gemensam kamp för frigörelse. Eftersom arbetareklassen inte är en grå massa utan är segmenterad och splittrad i olika grupper, uppstår konflikter och förtryck även inom klassen. Dessa strukturer präglar inte bara arbetareklassen utan hela samhället. Kvinnor ställs under männen i könsmaktsordningen och hindras i sin kamp i kollektivet.

SSU är en feministisk rörelse. Det innebär att vi ser att det i samhället finns en struktur som överordnar män och förtrycker kvinnor. Från den dag vi föds behandlas vi, av samhället, omgivningen och familjen, på ett visst sätt, beroende på vilket kön vi har. Under hela vårt liv skolas vi in i sociala kön, genus, som bestämmer vilka egenskaper vi ska ha och hur vi ska bete oss.

SSU vill beskriva könsförtrycket i ett genussystem där män och kvinnor dels skiljs åt och dels värderas olika. De egenskaper som tillskrivs mannen är de som värderas högst i vårt samhälle, vilket gör att mannen betraktas som normen medan kvinnan blir det annorlunda. Åtgärder som syftar till att uppvärdera ”kvinnliga” egenskaper är dömda att misslyckas. Det är bara genom att bryta både isärhållandet och skiktningen som vi kan motverka könsförtrycket och i första hand bli betraktade som människor och inte som kön.

Då vi inte heller tror att ojämlikheten i makt och inflytande beror på biologiska skillnader mellan könen är vi i SSU likhetsfeminster.

Uppgiften för den feministiska arbetarrörelse som SSU är en del av blir därför att förändra samhället på ett sådant sätt att det råder ekonomisk, social och sexuell jämlikhet mellan könen. Detta innebär ett avskaffande av dagens ekonomiska system, kapitalismen. Jämlikhet kan aldrig uppnås i ett samhälle som helt och hållet bygger på orättvisor. Avskaffandet av kapitalismen garanterar inte kvinnans frigörelse, men är däremot en nödvändig förutsättning.

SSU är slutligen också en antirasistisk rörelse. SSU ser det som sin uppgift att verka mot alla former av ojämlikhetsläror som drabbar olika etniska grupper. Rasismen som sådan har sitt ursprung i nationalstatens uppkomst. Nationalstaten syftade till att motivera klassamhället och krigföring gentemot andra stater genom att skapa en nationell självbild. Denna självbild reproducerades genom skapandet av ”Den Andra”. Idag framstår det svenska samhället som uppdelat i ”svenskar” och ”invandrare”. En ordning som tillsammans med kapitalismen och genussystemet gör att invandrare som helhet har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Klassförtrycket, kvinnoförtrycket och det etniska förtrycket bildar under kapitalismen en struktur där fördelningen av resurser och makt framförallt tillfaller vita män.

SSU:s mål är ett avskaffande av varje former av förtryck. Detta innebär att en socialistisk och antirasistisk rörelse är förutsättningen för avskaffandet av patriarkatet och att en socialistisk och feministisk rörelse är förutsättningen för avskaffandet av den rasistiska samhällsordningen, och att en antirasistisk och feministisk rörelse är förutsättningen för avskaffandet av kapitalismen.

Våra rötter

Den svenska arbetarrörelsen uppstod i slutet av 1800-talet då Sverige gick från bondesamhälle till industrisamhälle. Inhängnandet av vad som tidigare hade varit allmän mark, som även de fattiga kunnat bruka, tvingade egendomslösa att bryta upp från sina hem och ge sig ut för att leta mat och arbete. Samtidigt instiftades lagar som förbjöd sådant lösdriveri och människor var tvungna att söka sig till städerna där de fick arbeta i fabriker under slavliknande förhållanden. Livet i städerna var tufft. Fattigdom, misär, dåliga bostäder och en i många fall livsfarlig arbetsmiljö gjorde att arbetarna slöt sig samman i fackföreningar. Tillsammans blev de starka. Inspirerade av socialistiska idéer från övriga Europa började kampen för människans frigörelse. Snart insåg man att det inte räckte med fackföreningar. För att påverka sin vardag i ett vidare perspektiv blev det naturligt att också arbeta politiskt, i ett av fackföreningsrörelsen bildat parti, det Socialdemokratiska Arbetarepartiet. Arbetarrörelsen blev snabbt en folkrörelse i vid mening. Behovet av kultur och bildning skapade ABF. Monopol och dåliga livsmedel gav kooperationen. Arbetarungdomars behov att organisera sig och bilda sig ideologiskt skapade SSU. Alltsedan dess har arbetarrörelsens olika grenar varit delar av ett och samma träd.

Arbetarrörelsen främsta mål är kampen för det lika människovärdet, och arbetet med att låta den principen att styra hela samhällslivet. Det var redan  från början den allra tydligaste insikten inom arbetarrörelsen. Kampen fördes mot högern. Sedan dess har demokratin ständigt fått försvaras från angrepp, precis som målet att låta den genomsyra hela samhället. 

När den parlamentariska demokratin väl var vunnen vidtog arbetet med att omdana samhället i en demokratisk socialistisk riktning. Folkhemsbygget tog vid. Nu gällde det att ta Sverige ur misär och massarbetslöshet. Genom reformer lyckades den samlade arbetarrörelsen ta Sverige ur krisen.

Under efterkrigstiden möjliggjorde rekordstor tillväxt och politisk handlingskraft uppbyggandet av det starka välfärdssamhället. Med hjälp av en utbyggd offentlig sektor och reformer som ATP och införandet av generella barnbidrag minskades klassklyftor och andra orättvisor. Kvinnornas frigörelse tog stora steg framåt då utbyggnaden av den offentliga sektorn möjliggjorde för stora grupper att komma ut på arbetsmarknaden.

Som unga socialdemokrater vill vi se på vår historia med självkritiska ögon.  Folkhemspolitiken gjordes möjlig genom ett samförstånd mellan arbete och kapital, skapad genom kapitalägarnas rädsla för arbetarrörelsens styrka. Kapitalet tillät löneökningar och utbyggnad av välfärden, mot att arbetarrörelsen erbjöd arbetsfred och avstod från att använda sin politiska makt gentemot själva kärnan i kapitalismen – ägandet. I dag är denna samförståndsanda bruten, vilket leder till att arbetarrörelsen nu mer än någonsin måste försvara vad vi byggt upp.

Arbetarrörelsen är en del av samhället och står inte fri från de samhälleliga förtrycken. Därför råder en brist på demokrati, både inom socialdemokratin och i fackföreningsrörelsen. Den främsta orsaken till demokratiskt underskott var den administrativa centralisering som tidigt skedde. Makt överflyttades från medlemmar till centralt anställda funktionärer. Detta har skapat en kultur av karriärism där man kan tjäna pengar på sitt politiska engagemang, och där avståndet mellan ledarskiktet och medlemmarna i arbetarrörelsen ökar ekonomiskt och därmed även ideologiskt. Detta är inte acceptabelt för en rörelse som säger sig vilja avskaffa klyftorna i samhället.

Tyvärr klarade socialdemokratin inte av att använda den radikala 70-talsvågen till att genomföra några avgörande reformer för ekonomisk demokrati. Sverige har drabbats av flera kriser. Två borgerliga regeringsperioder har bidragit till att underminera statens finanser. Samtidigt har högern satsat enorma resurser på politiska kampanjer för att tvinga arbetarrörelsen på knä. Socialdemokratin har även gjort allvarliga misstag, såsom valuta- och kreditavregleringarna. Detta sammantaget har lett till att den positiva utvecklingen har vänts till en negativ. Klyftorna i samhället har ökat. Nedskärningarna, privatiseringarna och den försämrade situationen på arbetsplatserna har slagit hårt, inte minst mot kvinnorna. Detta har skapat ett stort missnöje mot socialdemokratin då delar av arbetarklassen inte längre känner igen sig i den politik som förs.

Sverige idag

Sverige är ett klassamhälle. Social bakgrund bestämmer i stor utsträckning var en person bor, jobbar med, vilken utbildning hon har, hennes hälsa och livslängd. Klassklyftorna och orättvisorna har under de senaste decennierna ökat. Massarbetslösheten är den enskilt största orsaken men det finns flera. Nedskärningar i trygghetssystem, skattesänkningar och den ekonomiska utvecklingen är andra vikiga orsaker. De utförsäljningar och privatiseringar som initierades av socialdemokratiska regeringar intensifieras nu av den borgerliga. Vi har ett av Europas mest marknadsliberala utbildningssystem, sjukvården är nu på väg mot samma håll. Den fackliga kampen försvåras av de krafter som vill förstärka EU:s överstatlighet och begränsa möjligheten till stridsåtgärder. Dessutom sveper en finansiell kris över världen, där arbetarna som vanligt är de stora förlorarna. Krisens sociala svallvågor kommer vi att se under lång tid framöver.

Högern har länge försökt lansera idén om att vi nu lever i ett tjänstesamhälle i vilket klassbegreppen blivit meningslösa. Men när ekonomin är i kris och företag och banker faller som korthus blir det svårt att upprätthålla illusionen. Arbetarklassen har skiftat karaktär, främst genom att antalet anställda inom vissa industrisektorer sjunkit, samtidigt som antalet anställda både inom privat och inom offentlig tjänstesektor ökat dramatiskt. Många arbetare har under senare år tvingats bli egenföretagare. Men detta har skett utan att det givit dem någon ökad makt över sin arbetssituation. Många som tidigare var privilegierade tjänstemän har förlorat makt över sitt arbete så att deras intressen sammanfaller med arbetarklassens.

Sverige är också ett land i förändring på många andra sätt. Många boende i Sverige har utländsk härkomst. Klasskillnaderna förstärks av den diskriminering som sker mot människor med utländsk bakgrund. Trots hög utbildning och goda kunskaper blir människor med annorlunda klingande namn bortsorterade i samhällskonkurensen. Invandrare diskrimineras ofta redan innan de kommit till anställningsintervjun. De som får ett arbete erbjuds oftast otrygga och tillfälliga anställningar. Behovet av en integration mellan  människor är stort.

Jämställdheten idag mellan kvinnor och män är en myt. Sverige berömmer sig gärna med att ha kommit långt i denna fråga, men fortfarande är det mycket kvar att göra. Fortfarande är manliga strukturer förhärskande vilket drabbar kvinnor på alla positioner i samhället. SSU ser ingen motsättning mellan en radikal kamp mot klassklyftor och en kamp mot klyftor mellan könen. Tvärtom ser vi dessa två befrielsekamper som beroende av varandra.

I Sverige är klyftorna mellan stad och land stora och förståelsen för de problem respektive landsändar dras med alltför liten. En enorm inflyttning skapar speciella problem i storstadsregioner. På samma sätt skapar avfolkning, arbetslöshet och bristande tillväxt problem i andra delar av landet.

I dagens samhälle är högerns intressen och värderingar dominerande, liksom mäns intressen och förväntade egenskaper. Denna borgerliga och patriarkala tankedominans speglar och förstärker de rådande produktionsförhållandena. Svenskt näringslivs tal om ett konfliktfritt samhälle och marknadslösningar som det enda möjliga är exempel på detta. Det är svårt att kritisera den kapitalistiska samhällsordningen och manssamhällets förtryck, när den fria marknaden och de rådande könsrollerna tas för givna och betraktas som naturliga, medan arbetarklassens och kvinnors intressen ses som avvikande och subjektiva. Socialdemokratin måste därför verka för att de rikas värderingar avslöjas som ett uttryck för ett klassintresse och att mäns förtryck av kvinnor synliggörs och ifrågasätts.  På så sätt skapas ett klimat där maktrelationerna inte tas för givna utan i stället blir kritiskt ifrågasatta. Så kan en verklig demokrati och en ny samhällsgemenskap uppnås.

En värld i förändring

Vi lever i en delad värld. Klyftorna mellan de fattiga och de rika kan ibland tyckas oövervinneliga. För den unga socialdemokratin är det dock en självklarhet att tillsammans med kamrater i hela världen föra en ständig kamp mot globala orättvisor och snedfördelning. Vi vill se den svenska arbetarrörelsen som en progressiv kraft som står på de förtryckta folkens sida.

Det ökade ekonomiska beroendet över nationsgränserna har inneburit ett mindre spelrum för demokratiska församlingar. Det globaliserade kapitalets möjlighet att blixtsnabbt förflytta sig över nationsgränserna har förstärkt dess makt på bekostnad av folkvalda, fackföreningar och arbetarintressen. Hot om att flytta produktion till länder med lägre skatter eller sämre sociala villkor har bidragit till ett mindre solidariskt samhälle, även i de fall hoten aldrig verkställs. SSU anser därför att de demokratiska motvikterna till det globaliserade kapitalet måste förstärkas. Det ska ske genom ökat internationellt politiskt samarbete, exempelvis genom regler mot social dumping och skatteparadis. Det ska också ske genom ökat internationellt fackligt samarbete, där fackföreningar i olika länder bereds möjlighet att samordna sina krav. Klasskampen är internationell.

               SSU anser att Sverige som helhet inte är skyddat mot EU:s hårda marknadslagar. Genom ett ökat överstatligt samarbete och genom en liberal rättspraxis i EU-domstolen tvingas arbetarerörelsens positioner tillbaka. Det finns därför från svenska kapitalisters sida ett intresse för att öka EU:s inflytande över svensk politik.

Vi ser också med oro på hur allt mer makt flyttas längre ifrån dem som besluten påverkar. Inte ens EU följer sin egen subsidaritetsprincip. Under förevändningar om att det är bra för miljön och mot den organiserade brottsligheten, läggs allt mer makt på tjänstemän i Bryssel och inte på folkvalda.

SSU ser en stor möjlighet i att bygga om samhället till ett hållbart, ekologiskt samhälle i balans där jordens resurser inte förbrukas i större takt än att återväxten kan säkras. Det största hotet mot miljön är ekonomisk ojämlikhet och fattigdom globalt. Även våra naturresurser måste fördelas rättvist.

Sverige har länge varit en nation beroende av export och följaktligen haft ett stort beroende av andra länder. Vi ser inga problem med att fortsätta ha en välfärdsstat av svensk modell med höga skatter och en stor offentlig sektor även under framtidens kamp för socialism. Vi inser också att vi inte kan bortse från behovet av global kraftsamling från alla världens progressiva krafter. Dagligen kan vi också se exempel på hur makten över världens storföretag koncentreras till allt färre händer, samt hur kapitalet alltid spelar ut arbetare mot varandra.

Den kapitalistiska globaliseringen har lett till motreaktioner runt omkring i världen. Allt fler inser att en annan värld är möjlig. Men om dessa protester ska kunna leda till konkreta samhällsförändringar krävs engagemang från Socialistinternationalen och Fria Fackföreningsinternationalen. Arbetarrörelsen måste driva kraven på en ny ekonomisk världsordning internationellt, och knyta allianser med de nya sociala rörelserna.

SSU anser att arbetarrörelsen för att kunna hantera situationen måste bli på allvar internationalistisk. ”Arbetare i alla länder, förenen eder” kan inte längre bara vara ett slagord, utan måste bli ett tydligt upprop som leder till konkreta åtgärder.

Imorgon socialism

SSU:s mål är förverkligandet av den demokratiska socialismen. Vi vill bygga ett samhälle som är i grunden annorlunda är det nuvarande. Ett samhälle som sätter samarbete före konkurrens, gemenskap framför utslagning, solidaritet framför egoism.

För att våra mål ska uppnås måste den nuvarande, kapitalistiska, samhällsordningen ersättas med ett i verklig mening demokratiskt samhälle.

Vår vision är en värld som präglas av jämlikhet. Det innebär att alla människor ska vara lika mycket värda och ha lika stora möjligheter att påverka samhället. Ingen ska leva i fattigdom, och samhället ska inte acceptera att människor slås ut. Jämlikheten ska vara ekonomisk, social, kulturell och politisk, eftersom allt detta hänger ihop och vi kan inte vara jämlika på ett område och samtidigt ojämlika på ett annat.

Jämlikheten är också en förutsättning för att alla människor på samma villkor ska tillåtas vara olika. Kapitalismen och klassamhället tvingar ihop människor i grupper, ställer krav på att vi ska vara på ett visst sätt, leva efter vissa normer. SSU:s vision är därför ett samhälle som präglas av frihet. Friheten att leva ditt liv som du själv önskar och efter dina egna värderingar. Olika kulturer ska få existera sida vid sida på samma villkor. Samhället ska inte missgynna vissa på grund av sexuell läggning. Människor med fysiska eller psykiska funktionshinder ska ges möjlighet att delta i samhällsgemenskapen på samma villkor som alla andra. Den demokratiska socialismen är därför ett frihetsprojekt.

Jämlikheten måste även vara en politisk jämlikhet. Det innebär att samhället skall styras demokratiskt, på alla nivåer. I ett demokratiskt socialistiskt samhälle är ingen människa i någon situation berövad sina demokratiska rättigheter att vara med och bestämma på lika villkor. Det gäller på arbetsplatsen och i skolan, såväl som i familjen och i samhället i stort. I dagens klassamhälle fattas stora och viktiga beslut om hela landets framtid i storbolagens anonyma styrelserum. Detta är naturligtvis någonting alldeles oacceptabelt. Makten över ekonomin måste istället läggas i hela folkets händer och ekonomisk demokrati införas.

Socialismen innebär i huvudsak ett förändrat produktionssätt. Det är genom denna förändring, detta förflyttande av makt, från kapitalismens styrande klass  till hela folkets inflytande som vi kan börja skapa ett verkligt solidariskt samhälle. Krig och våld är det ojämlika klassamhällets mest brutala uttryck och de som förlorar mest på krig alltid är de som är mest utsatta, står längst ner på samhällstrappan och har minst möjligheter att försvara sig. Kampen för mänskliga rättigheter är idag lika levande som någonsin förr, och ingen socialism kan existera utan fullständig respekt för alla människors rätt till sitt liv, sin kropp, sina åsikter och möjligheten att yttra dessa utan risk för repressalier. SSU ska alltid vara beredda stå i första ledet i kampen mot våld och diktatur.

Den solidaritet vi vill se är inte bara en solidaritet mellan människor idag, utan också en solidaritet med kommande generationer. Den kapitalistiska rovdriften på djur och natur måste ersättas med en demokratisk socialistisk respekt för hushållning med våra gemensamma tillgångar och behovet av ett ekologiskt hållbart samhälle.

Kampen för ett bättre samhälle är det som driver SSU framåt. Alla människors rätt till ett gott och rikt liv kräver att vi varje dag handlar enligt våra visioner om frihet, jämlikhet och solidaritet. På så sätt kan vi nå målet om en demokratisk socialism. Tillsammans har vi makten att förändra världen, avskaffa kapitalismen och införa socialism.