Nästa nummer är det tionde nummret i Rödluvans historia. Det firar vi med att bland annat börja med en ny följetång. I varje nummer från och med nu kommer det finnas med en facklig spalt där våra arbetande medlemmar resonerar kring tillståndet i världen. Mycket nöje!  

Internationellt

I Sydkorea demonstrerade över 50 000 arbetare mot att regeringen vill införa nya lagar nästa år som försämrar fackförbundens möjligheter att påverka. Lagarna har varit på gång i 10 år men blivit uppskjutna p.g.a. oppositionens motstånd. Endel demonstranter rakade sina huvuden för att visa sitt missnöje.

Sverige

Nästa år så går många kollektivavtal ut. De är tecknade under rådande högkonjuktur och har därför varit bra avtal där fackförbunden fått igenom många krav och förhållandevis höga löneökningar. När vi nu ska sätta oss ner och förhandla nästa år så är läget ett annat. Lågkonjukturen gör att arbetsgivarna går ut hårt med att vi inte kan få några löneökningar alls. LO ekonomerna har däremot räknat ut att löneutrymmet borde vara 2,5-3,5 % för nästa år.  Vi har alltså helt olika åsikter vilket i och för sig inte är ovanligt. Fackföreningsrörelsen stödjer sig på att om vi inte får höjda löner så kommer vi inte ur lågkonjukturen, då vi inte kan konsumera mer. Den dystra sanningen är tyvärr kamrater, att konsumtion är vägen ut ur lågkonjuktur i en marknadsekonomi.

Hur som hellst, vi står inför en tuff avtalsrörelse där stridsåtgärder inte är uteslutet.

Lokalt

På Ludvig Svensson där jag arbetar så har vi just nu ett ”krisavtal”. IF Metall som vi tillhör öppnade ju i våras upp för att lokala avtal ska kunna slutas, där arbetstiden förkortas utan att företaget måste avlöna personalen när de är hemma. Vi har fortfarande samma lön per arbetad timme men arbetar mindre och får därför mindre i månadslön. Om detta strider mot det fackliga löftet ”att inte arbeta för lägre lön och sämre villkor än vad vi nu har kommit överens om” tvistas det.

I vårat lokala avtal behövde vi inte gå ner i lön, vid tog ”bara” av den arbetstidsförkortning som vi annars hade fått ut. Avtalet går ut i nyår och efter det vet vi inte om företaget kommer sparka folk. Oron börjar redan höras bland ”gubbarna på golvet”. Vi funderar på att göra en förlängning av krisavtalet, men denna gången blir det svårt att inte också sänka våra löner. Alternativet är att gå ut i arbetslöshet med en A-kassa som inte går att leva på.

Så här kan det fackliga arbetet se ut, lokalt, nationellt och internationellt. Hoppas att det varit intressant att läsa om den fackliga världen, i så fall återkommer jag gärna igen!

Er kamrat, Simon Ryndal